Två rosor gör nästan allt jobbet
Det finns hundratals rossorter, men i finparfymeriet är det i praktiken två arter som odlas för doften. Den ena är damascenerrosen (Rosa × damascena), den andra hundrabladsrosen (Rosa centifolia). Damascenerrosen är en odlad hybrid som aldrig hittats vilt; den har korsats fram ur provinsros, myskros och fenicierros, och har fått sitt namn efter staden Damaskus i Syrien. Centifolian kallas också kålros eller majros, eftersom den blommar i maj och har fått sina hundra blad av sina många kronblad.
De två luktar olika nog för att en van näsa ska höra dem isär. Damascenerrosen är den klassiska, fylliga rosdoften med honungsaktig, lätt kryddig värme. Centifolian är friskare och grönare, mer "levande blomma". Var de odlas spelar också roll, vilket vi kommer till strax.
Not eller familj?
En doftnot är en enskild lukt, som ros. En doftfamilj är den övergripande karaktären. Ros är alltså en av de bärande noterna i den blommiga familjen, tillsammans med sin granne jasmin. Hur noterna staplas över tid syns i en doftpyramid.
Rosolja och rosabsolut – vad är skillnaden?
När parfymörer säger "ros" menar de sällan en hel blomma utan ett av två utvinningssätt. Rose otto, även kallad rosolja eller attar, ångdestilleras ur kronbladen. Tekniken har sitt ursprung i Persien, och resultatet är en klar, ljust gulaktig olja som doftar friskt och nästan citrusartat. Rosabsolut tas i stället fram med lösningsmedel och ger en mörkare, sötare och mer honungslik doft. Absoluten är den som används mest i parfym.
Här finns en finess som förklarar mycket av rosens dubbelnatur. Centifolian ger egentligen ingen klassisk rosolja alls, för kronbladen är för ömtåliga att ångdestillera. Den utvinns nästan bara som absolut, och den absoluten består till mer än hälften av fenyletylalkohol, den mjuka rosiga grundton som många känner igen. Att en parfymör väljer otto eller absolut, damascener eller centifolia, är alltså mycket av det som avgör om rosen i flaskan blir fräsch eller mörk.
| Damascenerros | Centifolia (majros) | |
|---|---|---|
| Karaktär | Fyllig, honungslik, lätt kryddig | Friskare, grönare, mer "levande blomma" |
| Odlas mest i | Bulgarien, Turkiet, Iran | Marocko, Egypten, Frankrike (Grasse) |
| Vanlig utvinning | Rose otto (destillerad) och absolut | Främst absolut |
| Doftriktning | Klassisk, mörkare ros | Frisk, grön ros |
Bulgarien, Turkiet och Grasse
Geografin är inte bara en kuriositet, den hör man i doften. Damascenerrosen domineras av tre länder: Bulgarien, Turkiet och Iran står tillsammans för den största delen av världens rosolja. I Bulgarien odlas rosorna i långa häckar i den så kallade Rosornas dal kring Kazanlak och Karlovo, och produkten säljs som "bulgarisk rose otto". I Turkiet sköts mycket av destillationen via ett kooperativ i Isparta-regionen. Centifolian hör i stället hemma längre västerut, framför allt i Marocko, Egypten och i franska Grasse, parfymeriets historiska huvudstad, där majrosen plockas just i maj.
Varför är äkta rosolja så dyr?
Det handlar om mängd och handarbete. Blommorna plockas för hand på morgonen före soluppgången och destilleras samma dag, eftersom doften annars förflyktigas. Det krävs en enorm mängd kronblad för en mycket liten mängd olja, och skördefönstret är bara ett par veckor om året. Det är därför äkta rosolja är en av parfymvärldens dyraste råvaror, och varför många dofter blandar in syntetiska rosmolekyler för att hålla priset rimligt.
Ros som hjärtnot
Ros placeras nästan alltid i hjärtat av doften. Hjärtnoterna är parfymens kärna, de träder fram när de flyktiga toppnoterna falnat och bär själva karaktären i ett par timmar. Tillsammans med jasmin, geranium och ylang-ylang är rosen en av de klassiska hjärtnoterna. En typisk rosbyggnad kan se ut så här:
Fräsch ros eller mörk ros?
Det som förvirrar många är att "rosdoft" kan betyda två nästan motsatta saker. Det beror på vilka noter rosen får sällskap av och hur parfymören vrider den. Modern ros dras gärna åt det svala och mineraliska hållet, bort från det romantiska; den varma, söta och syltiga rosen uppfattas i dag mer som traditionell.
Fräsch, grön ros
- Ofta byggd på centifolia eller rose otto
- Paras med citrus, litchi, pion, gröna noter
- Lätt, sval och vårig känsla
- Lättburen och ganska könsneutral
Mörk, syltig ros
- Ofta byggd på rosabsolut
- Paras med oud, patchouli, saffran, hartser
- Varm, söt och honungslik
- Mer dramatisk, fin för kväll och vinter
Ros är dessutom inte alls bara en damnot. I kombination med oud och kryddor är rosen en av de mest använda noterna i moderna herr- och unisexdofter, där den ger fyllighet utan att bli sötaktig. Vill du gå från teori till konkreta dofter är våra topplistor en bra genväg.
Läs vidare
Rosen rör vid det mesta i doftvärlden. Här är naturliga vägar vidare: